Dagen du kom

Varning för mycket text!
 
Vaknade upp på morgonen strax innan klockan 6:00 av att jag fick som mens/molvärk i samband med en sammandragning. Den höll i sig ganska länge och jag tänkte inte mer på det. Tjugo minuter senare kom det en till, och då började jag få lite hopp om att kroppen äntligen kanske hade börjat jobba för att få ut våran lilla bebis =) men tänkte att det nog slutar såfort jag kommer upp och rör mig, som andra gånger. Låg kvar en stund till, och drog iväg ett sms till Jessa och frågade om inte hon kunde komma över så jag fick lite avlastning med Frejus eftersom Daniel skulle iväg och jobba. Klev upp och dom fortsatte komma med 20-30 minuters mellanrum, fortfarande bara som mens/molvärk som strålade bak i svanken. Tänkte inte mer på det eftersom det var så långt mellan dom. Och sen kom Jessa hit och vi försökte underhålla Frejus och jag vila. Efter varje sammandragning så kändes det som att det rann till och jag hade haft mycket slemblandade flytningar från det att jag klev upp, så jag ringde förlossningen vid 9:00-9:30 för och kolla om det kunde vara slemproppen eller om det var fostervatten som läckte. Dom trodde det var slemproppen eftersom det inte rann mer + att jag hade haft lite blodstrimmor i. Så jag försökte och inte tänka mer på det. Bara och vänta tänkte jag. 
Så jag satt och betalde räkningar, Jessa plockade lite här hemma och så väntade vi på att Frejus skulle vakna från middagsluren så vi kunde gå hem och rasta Zelma hemma hos Jessa. 
Vi hade inte klockat sammandragningarn/förvärkarna som jag nu började tro att det kanske var. Himla svårt och veta eftersom dom inte kändes mer än ganska rejäl mensvärk som strålade bak i svanken. Men vi tyckte nog att dom började komma tätare än under fm, och dom började sitta i längre tyckte jag. 
Men vi åt och gjorde oss iordning, kämpade med en trotsig Frejus som inte ville klä på sig och tillslut kom vi ut. Fick stanna ganska många ggr påvägen dit för att det vart svårt och gå när förvärkarna drog igång. Gick och små pratade och försökte andas samtidigt och skrattade åt mig själv för att jag lät så konstig. Stackars Jessa tyckte väl jag betedde mig helkoko, ena stunden precis som vanligt och andra en aningens mer sammanbiten.. haha
Hursomhelst så tog vi oss hem till dom, och jag skulle in på OK för och köpa godis såklart.. inget som kan stoppa mitt sug inte=)
Men precis innan jag skulle in på OK så kände jag hur det rann till igen, tänkte och hoppades att gör såå att det inte kommer mer och att det syns eller börja rinna nerför benet eller nått.. haha
Vankade mig in och köpte mig min chokladkaka och bilpåse =) sen när vi kom tillbaks hem till mig med en ännu trotsigare unge så var väl klockan kanske närmare 14:00
Jag la mig ner i soffan eftersom förvärkarna började kännas mer och mer, och så var jag dum nog och lägga mig på ena sidan och dåå minsann då kände jag att det kanske är läge och börja försöka få hem Daniel från jobbet. Då var klockan cirkus 14:30, tänkte så han kunde ta Freja så jag kunde lägga mig och fokusera på andningen ordentligt så kanske det inte skulle kännas lika mycket. Hade en aningens svårt för det när man skulle orka med Frejus och dessutom försöka vara social med Jessa också =)
Sa att han inte behövde dyng stressa men ändå skynda sig hem.
Sen när jag reste mig upp eftersom det gjorde för ont och försöka ligga ner och vila, så kände jag hur det började rinna till igen. Så jag bestämde mig för och ringa in till förlossningen och kolla igen.
Då tyckte dom att vi skulle komma in för en undersökning, eftersom jag inte hade känt av bebisen ordentligt på ett tag heller. Så Jessa ringde hem mamma och pappa hit som skulle ta hand om Frejus under tiden vi åkte in på undersökning och Jessa sprang runt och packade iordning resten av bb-väskan utifall att vi skulle bli kvar. Förvärkarna började komma tätare och tätare men vi klockade dom fortfarande inte för jag var bombsäker på att  inte var dags än eftersom det inte gjorde ondare än vad det gjorde. Det gjorde ont, och jag andades inte mig igenom dom ordentligt och jag trodde det var jag som var fjantig och hade låg smärttröskel nu tack vare att jag inte fokuserade på andningen som sagt. Sen började det hålla i sig riktigt ordentligt och trycka mer och mer så i köket precis innan Daniel kom så stod jag och försökte ta en värk och kunde inte låta bli att fälla några tårar och prata samtidigt som värken var. Var alldeles för ofokuserad och kände att det var nog förmodligen inte alls pågång, bara det att jag ville se så det inte var någon fara med bebisen eftersom det rann till så i samband med varje värk.
 
Så kom Daniel hem och hela huset var fullt med folk, jag hade visst glömt säga till han att vi skulle in till förlossningen och helst på en gång, haha
Eftersom jag hade börjat få mer och mer ont och inte såg fram emot att åka bil. Så han fick lite småpanik och mamma ville helst inte att jag skulle gå på toan innan och kissa och frågade lite skämtsamt om jag inte kunde hålla mig tills vi var där inne. Hon var rädd att bebisen skulle plumsa ut i toaletten, haha
Men jag envisades och gick på toa, tog några värkar till innan vi kom iväg och sen var vi väl hade kommit ut i bilen och var påväg in mot förlossningen så började jag klocka värkarna. Då kom dom med 5 minuters mellanrum, men var fortfarande inte kraftiga nog trodde jag. Sa att vi kommer nog få åka hem igen, och så kan det hålla på såhär i några dagar om det bara är slemproppen som har gått sa jag till Daniel. Vi kom tillslut fram till förlossningen efter och ha gått genom stora entrén och genom dom lååånga korridorerna. När vi kom dit så fick vi gå till ett förlossningsrum för och kolla ctg, blodtryck och vikt.
Jag fasade för ctgn då jag hellre ville vara uppe på benen eftersom det gjorde ondare och ligga ner. Vikten hamnade på 79,9.. jag stod och skojade med Daniel om det och var glad över att inte ha spräckt 80 strecket =)
Vi kom väl till själva förlossningen 16:05 och barnmorskan kände efter på magen hur bebis låg och sa att hon var väl nersjuken och fixerad. Wiiee tänkte jag och sa att det är förmodligen därför jag har haft ont under dagen då. Äntligen händer det något, kändes skönt. Så satte vi igång med ctgn och värkarna kom tätt, men det kändes inte som att det var tillräckligt kraftiga för att det skulle ha hänt så mycket. Trodde fortfarande att kanske hade öppnat mig kanske 2-3 cm. Och att vi skulle få åka hem, vi tog inte ens med väskorna upp.
Framåt halv fem tiden så kom barnmorskan in och skulle bråka med bebisen och mig, för att dom hade dålig kontakt tyckte dom. Och jag skulle få lägga mig på vänster sida. Dåå jäklar gjorde det ont när värken kom och jag sa att det känns konstigt där nere nu. Ingen direkt reaktion från barnmorskan som var i rummet då, hann gå en värk till och dåå gjorde det ännu ondare och jag sa igen att det kändes konstigt där nere. Då hämtade barnmorskan en annan barnmorska som skulle göra en undersökning där nere för och se hur det stod till. 
Hon började känna mellan två värkar och sa att jag var öppen 9-10 cm. Jag trodde vi skulle tappa hakan båda två. Herregud, men vilken kick jag fick av och höra det =) 
Men så kom jag på i samma stund att vi inte hade med kameran upp, och att han kanske borde gå ner ofch hämta den då.. Så vi frågade om det hanns med, för så som det kändes då var det lugnt för mig iaf att bebisen inte skulle hinna titta ut. Daniel såg lite småchockad ut och frågade om han skulle springa typ.. haha
Och barnmorskan sa väl typ ja du behöver ju inte gå jätte sakta.. ujuj nu var det dags alltså.
Barnmorskorna började plocka fram en massa saker och skriva in uppgifter i datorn och frågade om jag ville börja med lustgas.
Först kände jag att det funkade bra som det gjorde, men sen kom jag på att det tog en liten stund sist innan vi vart kompisar jag och lustgasen. Så jag började på direkten utifall att det skulle gå fort. Och det funkade jätte bra den här gången och värkarna kändes helt ok dom första 3-4 som kom efter att jag hade börjat med lustgasen. Sen jäklar drog det igång med ondare och ondare och det tryckte mer och mer.
Kom igång och började krysta nångång mellan 17:00-17:30 och jisses vad det tryckte på och jag var för seg med och hämta ny luft mellan varven så fick lägga bort lustgasen. 
Tillslut kunde jag inte hålla emot och sa att nu fick dom minsann klippa eller göra något så bebisen kommer ut, haha
Så barnmorskan hann inte med bedövning och fick klippa i samband med nästa värk och efter två värkar till tror jag det var så var Alice ute kl. 17:44 och fick ligga på mitt bröst♥
Vilken känsla, herregud.
Och jag var orolig att det inte var bra med henne för hon skrek inte först och hade haft navelsträngen löst virad runt halsen (ingen fara sa barnmorskan eftersom det var så löst och hon fick bort den på direkten) men efter Frejas förlossning så är det nog inte konstigt att man blir nojig och orolig.
Men det var en matglad liten tjej (3620g och 51cm lång) som la sig vid mammas bröst och åt konstant i 2 timmar efter förlossningen. Fick byta sida en gång bara, lillskrutta!
 
Så det hela gick bra mycket fortare än vad vi hade trott, men vi vart bara positivt överraskade. Vi hann ju inte ens vara på förlossningen i 2 timmar från det att vi kom in till att Alice hade kommit till världen. Galet.
Jag som var bombsäker på att vi skulle åka hem igen, efter undersökningen =) Så det kan bli..
Och nu är vi hemma och försöker komma in i livet som 2 barnsföräldrar med två underbara tjejer♥
 


Kommentarer
Johanna Nygren

Åh va häftigt! Stort grattis!

2013-01-31 @ 15:41:52
elin amell

underbar läsning, sitter med tårar och drömmer tillbaka! Vi får se till att ses nån dag men just nu är ju meja sjuk men sen=)

2013-02-12 @ 13:10:29


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0