Psykbryt?

Ujuj vad hormonerna spökar nu minsann, gränsen mellan gråt och skratt existerar inte längre.
Daniel och jag hade fixat iordning en varsin skål med glass och fruktcoctail och han satt redan i soffan med sin, medans jag skulle sätta mig tillrätta och välte hela skålen i min famn och i soffan!!
Tror ni jag fick panik eller? Rakt ner i soffan som inte går och tvätta, ujuj
Så jag får panik, börjar skratta och gråta samtidigt och ropar HJÄLP till Daniel (papper alltså.. haha)
Han kommer och ska hjälpa mig och jag dör av skratt och gråt, är ledsen för att jag spillde ut allt och samtidigt gapskrattar jag för att jag fattar att det ser så roligt ut. Herregud, vilka blandade känslor!
Stackars Daniel tror väl att jag har rymt från något psykhem eller något.. han sa bara att jag var söt♥
Men han vågar väl inte säga annat.. haha

Det är ett tillfälle jag mer än gärna hade velat haft på film, för gud hur det måste ha sett ut =)
Men ett gott skratt förlänger livet är det ju sagt, och ska vi skratta så här hemma lär vi ju ska leva lääänge till!
Nu ska jag hoppa i säng och bota ryggen och vila bort förkylningen, och hoppas på att inte få några mer psykbryt.
Jag skyller på gravidhormonerna.. hihi



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0