30 augusti & 3 september 2010 ♥

Den 30 augusti 2010
Var dagen då vi äntligen skulle på RUL med våran lilla♥ och gud så nervös jag var. Trots att vi redan hade varit på två tidiga VUL, pga att vi inte visste vilken vecka jag var i och för att sen se så att bebisen växte som den skulle =)
Jag har ju inga nerver utav stål direkt, utan hjärtat bankar så hårt att jag tror det ska hoppa ur kroppen, man känner sig nästintill yr och magen ballar ur.
Men som vi hade längtat efter det här ultraljudet, och få se om våran lilla bebis i magen växer som den ska, om den är frisk och vad det egentligen är för en liten krabat som ligger i magen..
Det var helt underbart, nu fick vi se våran lilla ligga och sparka med benen och ge oss tummen upp.
UNDERBART, går inte att beskriva känslan ♥

Vi var där i nästan 45 minuter eftersom det var en envis liten sak.. hihi
Som hade hittat sitt favoritläge och vägrade flytta sig så vi kunde få se saker lite bättre.
Nej absolut inte, så Daniel och jag fick snällt ta oss en promenad ner till entrén och tillbaks =)
Då hade bebisen flyttat lite på sig, men la sig fort tillbaks i sin favoställning.
Jag kan inte förstå att den lilla ligger i min mage.. det känns så overkligt!
Där låg hon (barnmorskan kunde inte se så bra, men av det hon kunde se tyckte hon att det såg ut som en tjej iaf) och sparkade och sprattlade för fullt och jag kunde knappt känna det.. vilket såklart förstärkte känslan av att det var såå overkligt =)

Efter att hon hade undersökt klart bebisen, så berättade hon att hon tyckte att njurarna var förstörade. Och att hon ville skicka oss på ett ultraljud inne i Örebro på specialistmödravården.
Då kände jag hur det knöt sig i magen lite, men jag bestämde mig för att försöka att inte oroa mig innan vi hade varit där. För enligt barnmorskan kunde sånt växa bort och försvinna av sig själv, men att dom iaf skulle kolla upp ordentligt eftersom dom har bättre utrustning.
Nervöst, pirrigt och en massa andra känslor hade man ju när klev därifrån.
Men vi gick ändå därifrån med två STORA leenden för vi hade ju fått se att våran lilla mådde bra =)
Allt annat såg ju bra ut enligt barnmorskan, så nu var det bara till och hålla tummarna till nästa UL.

3 september 2010
Jag sov som skit natten till den 3:e och kände mig inte på topp, men Daniel gjorde allt för och få mig att inte vara så nervös. Tur han har nerver av stål =) Så vi inte var två oroliga.
Hela vägen in till Örebro satt jag såklart knäpptyst, blir så när jag blir orolig.
Daniel höll min hand och var allmänt go, tur jag har en sån underbar karl
Väl därinne kändes det mest som att hjärtat skulle hoppa ur kroppen, ville ju ingenting hellre än att våran bebis skulle må bra och att det inte skulle vara något allvarligt fel.
Daniel var lugn och kände på sig att det inte var något fel, och innerst inne tror jag att jag också kände det. Bara det att kroppen lever sitt eget liv när jag ska iväg till läkaren och göra undersökningar =)

Så fick vi iaf komma in, och hon gick igenom kroppen tillsammans med en annan (förmodligen någon som skulle bli barnmorska eller liknande) så vi fick en hel genomgång på hjärna hjärtat m.m
Och allt såg bra ut, pjuuh!
Och njurbäckenet som tydligen hade varit stora, såg hon inga spår av.
Vilket var en OTROLIG lättnad ♥
Då kunde jag genast slappna av, och känna att allt var bra.
För hon kunde inte hitta något konstigt alls =)
Så nu kan vi bara njuta av den här underbara tiden och vänta och längta!

Och vad barnmorskan/läkaren kunde se där inne så tyckte hon också att det såg ut som en liten tjej hon med, men det kan man ju som sagt inte säga säkert förrän bebisen tittar ut.
Vilket blir runt den 26:e januari 2010
=)

Som vi har längtat efter det här och äntligen är det dags, känns helt fantastiskt!



Kommentarer
malin

Låter helt underbart:) kommer ihåg det där speciella ögonblicket jag med:) jag fick också åka in till Örebro, för de tyckte att ena lårbenet var längre än det andra.. men när jag väl var inne i örebro så var det inga fel alls:) känns ändå bra att de tar den där extra åtgärden.

Ja, Milla är mkt bättre idag. så hoppas det vänder nu:)

Jag kan säga dig att jag gick efter bullreceptet som stod på mjölpaketet o det blev super:) hihi

2010-09-21 @ 11:38:39
URL: http://troddedu.blogg.se/
Therese Prag

Ja som VI har längtat!! :D Var så underbart o känna den lilla pluttan sparka på min hand förut, coolt att känna det utifrån, minns ju så väl hur det känns att ha bebisen i magen.. :) Men som sagt, det största är verkligen när den kommer ut, ögonblicket man får se underverket och inte med hela sitt mänskliga medvetande kan fatta att det var den lilla personen som låg därinne i magen och bökade så länge :P

Åh, vi är minsann fler än mamma&pappa som längtar efter dig lilla liv <3 puss på mamma o bebis!

2010-09-22 @ 18:50:57
Tina

Tessan:

Ja det var mysigt att ni fick hälsa på varandra så tidigt =) hihi

Förstår att det är underbart, man längtar ju ihjäl sig. Men det är så mysigt och vara gravid och känna att det verkligen är en liten krabat som ligger där inne och sparkar och rör sig. Overkligt! =)

Så jag får försöka ta vara på varje dag som går, för tiden springer ju iväg känns det som.

Puss på världens goaste dig♥

2010-09-23 @ 09:19:39
URL: http://ihemmetsvra.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0