31:a augusti - Pang sa det bara

När jag var påväg hem från promenaden förut så small det bara till från ingenstans, visst det var lite mörkt på himlen. Men inget regn eller något, och jag som är lite smårädd för åskan blev ju såklart nojig och höjde tempot.. haha
Och då drar Freja till med och börja klappa händerna, på riktigt, alldeles ordentligt =) Så då gick jag där med världens största leende och klappade tillbaks och såg förmodligen ut som en riktig fåntratt. Men man blir ju så stolt när dom lär sig något nytt. Förut har hon ju klappat med saker i händerna eller med lite halvknutna nävar. Nu var det alldeles rätt och hur många gånger som helst. Så ingen tillfällighet där inte, duktiga tjej!
Och inte nog med det, tror ni inte hon börjar åla sen när vi kommer hem (efter att jag hade ringt ut Daniel som var tvungen och möta upp oss för att jag var så åskrädd, haha). Daniel låg på golvet och lekte med henne och drog bort hennes telefon med sladd så hon skulle dra sig mot den, och så gör hon det. Flera gånger om, i början lite segt men hej vilken fart hon fick upp sen. Vi bara satt och gapade, våran lilla Frejabus har blivit stor =)
Hur ska man hinna med?


Kommentarer
Tessan

Så duktig lilla Frejus!

2011-08-31 @ 21:51:09


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0