Första dagen själva

Idag har Daniel börjat jobba igen, och jag är ensam hemma med Freja =)
Natten gick bra, hon var vaken och åt med 2-3 timmars mellanrum och somnade om på direkten förutom vid 5 tiden. Så då fick vi gå ut till vaggan och försöka somna där för och inte väcka Daniel alltför mycket innan han skulle upp. Tillslut somnade vi här ute i vardagsrummet och vaknade till vid 07:30 ungefär.. då klev vi upp och Freja fick mat, sen gjorde jag iordning henne och hon fick ligga nakenfis ett tag.
Hon verkligen älskar och vara nakenfis, myser som bara den! hihi
Passade på och ta lite kort, och fick några söta
Torsken tror jag börjar ge med sig lite nu, men det märks att det fortfarande är jobbigt i munnen för henne. Hon blir lite kinkig och håller på med tungan och kväljer hit och dit, stackare. Hoppas det försvinner snart!
Annars så har hon mest sovit från och till och jag har fått i mig frukost och hunnit blogga en del =)
Nu ska jag gå och göra mig iordning så vi kan ge oss ut på en promenad sen när hon vaknar till, så skönt att det inte är lika kallt ute längre. Efter lunch ska jag försöka baka en kladdkaka, får se hur mycket jag hinner med. Annars får det vänta tills Daniel har kommit hem =) För ikväll blir det fika tillsammans med Daniels familj här hemma, mysigt!

Men nu är det bäst jag sätter lite fart, så vi får någonting vettigt gjort idag =)

Mammas goding




Frejas favorit sovställning♥ här är hon totaldäckad efter dopet i lördags, mysbebis!
Alltid efter att jag har ammat henne så lägger jag henne på bröstet för och rapa henne, och såklart lägger tjejen sig till rätta och somnar på två röda =) Hon är underbar!

Emilio

I helgen den 26 februari döptes fasters lilla sötkorv =)
Prästen var en riktig stjärna och fastnade för Freja, det tjatades både innan och efter dopet och hennes namn nämndes ett antal gånger även under dopet, haha
Emilio var jätte söt och skötte sig alldeles utmärkt, jätte duktig♥
Det spelades en underbar låt i slutet och man fick kämpa för att hålla tårarna borta.. ett riktigt lyckat dop!
Här är några bilder ifrån kyrkan:






Och eftersom vårat batteri till kameran dog lagom tills det att dopet höll på att ta slut så fick jag agera fotograf här hemma dagen efter =)
Inte det enklaste när man inte kan med kameran, och man har ett busfrö framför kameran.. hihi

Men här kommer några utav bilderna iaf:

En riktig snygging =)



Charmtrollet♥

Emilio och pappa Andreas

Som sagt.. inte det enklaste och ta kort på ett busfrö som försöker äta upp sin dopklänning, hihi



Världens goaste Emilio♥


Det blev iaf några fina bilder, och han är ju för mysig verkligen =)

Fascinerad

Jag kan inte låta bli att fascineras över hur kroppen fungerar, att man först kan bli gravid och bära på en mini människa i 9 månader.. bara det är ju helt otroligt! Men att man sen kan föda ut den lilla människan ur sig själv, det låter ju helt knäppt och känns helt knäppt när man väl börjar tänka på det. Men vilken känsla och upplevelse! Och att man sen kan amma och ge mat ifrån sin egen kropp, jaa det är också bra sjukt.
Vilken fantastisk kropp man har egentligen =)

Och påtal om kroppen, det är helt galet vad den anpassar sig. Dom sista dagarna måste jag ha samlat på mig massa vätska för vågen inne på förlossningen hade tydligen visat 79kg. Både Daniel och jag trodde dom hade skrivit fel, eftersom jag bara några dagar innan hade vägt 73kg. Men dom har väl rätt antar jag, och bara under tiden på BB (onsdag-lördag) så hade jag tappat 15kg. Trodde knappt mina ögon när vi vägde mig precis innan vi skulle åka hem. Galet vad fort kilona försvann.
Visst kommer det ju dröja ett tag innan magen har dragit ihop sig ordentligt och så, men för varje dag som går så känner man att den blir mer och mer som vanligt. Förutom den enormt djupa naveln som man förmodligen skulle kunna bada i för tillfället, haha
Men jag kan inte förstå att kroppen återhämtar sig så fort, att på bara 2 veckor ha gått ner från 79kg till 59kg. Att kroppen i princip känns som förut nu, visst man har fortfarande känningar där nere och i ljumskar m.m och man är väl inte lika smidig som innan direkt, men ändå. Att känna sig hyffsat som förut efter så kort tid tycker jag är en aningens konstigt och fantastiskt med tanke på vad som faktiskt har hänt. Men som sagt, kvinnan är väl helt enkelt skapt för att göra såna här saker =) och sen återhämta sig fort, känns bara konstigt ju mer man tänker på vad som nyss har hänt. Och att kolla på bilder från när man hade den stora magen, det är mysko.

För det är minsann svårt att förstå att den lilla tjejen som ligger brevid en nu, faktiskt har legat där inne i magen under så lång tid. Konstigt konstigt

Men är otroligt glad över att få ha varit med om något så fantastiskt som Frejas tid i magen, hennes födelse och tiden nu efter. Varje dag är det något nytt, spännande och underbart som händer känns det som

Torsk vare här

Stackars Freja har åkt på torsk, som tur är sitter det bara på tungan och förhoppningsvis försvinner det snart om vi fortsätter och köra med bubbelvatten. Hemska saker, lillan får kvälningar och vill helst inte ta nappen och blir allmänt kinkig =( Gör ont i hjärtat när man inte kan trolla bort sakerna på bums, så dom små liven kan få må helt bra. Sen vet jag inte om vi håller på och dra på oss någon förkylning, för jag har känt mig kall och huttrig hela dagen och sitter med huvudvärk nu. Hoppas för guds skull att Freja slipper det isf, men det är väl svårt att hålla henne borta från sånt eftersom att allt och alla verkligen verkar vara småsjuka nu.
Vore ju just typiskt om vi skulle bli sjuka nu innan dopet som är på lördag, ingen höjdare direkt.
Får hoppas att det bara är något tillfälligt =)

Idag har vi iaf hunnit med en promenad och Freja verkar stortrivas i vagnen så det är ju skönt, ligger och sover så snällt mest hela tiden. Nojig som mamma är också, så är man ju där och petar ibland när det har varit på tok för stilla ett tag.. hihi
Skönt och komma ut och få sig lite frisk luft, även om man fryser ihjäl när man väl kommer hem.
Får se om Daniel kommer iväg till Örebro för och fixa en laptop sen =) hoppas det! Själv ska jag och Freja ha en riktig slappar eftermiddag och bara ligga och lata oss i soffan.
Får försöka vila lite sen också så huvudvärken försvinner och så jag är pigg tills ikväll då Lyxfällan drar igång.
Har ju en tendens till att somna runt nio nuförtiden.. haha

Dagarna bara går

Bloggen har inte direkt hamnat högst upp på prioriteringslistan, eller internet och datorn överhuvudtaget. Men det beror nog till stor del på att vi har en stationär dator, suck.
Hade man haft laptop så hade man ju kunnat legat och nördat brevid gullungen när hon sover, nu blir det hellre en massa gull och ingen datatid alls =) Lite tråkigt, men jag ska försöka bli bättre på att uppdatera så jag har något roligt att gå tillbaks och kolla på sen. Underlättar väl sen när Freja har fått sin babysitter och kan följa med runt lite bättre, hon gillar ju verkligen att titta på allting.. med undantag från när hon sover då, vilket är typ jämt =)

Annars går dagarna i ett som sagt, ända sen vi kom hem från BB har vi i princip haft besök åtminstone en gång per dag. Med undantag för kanske 2-3 dagar, mysigt och roligt såklart men också lite jobbigt eftersom man aldrig riktigt får tid för sig själva. Och snart är Daniels 10 dagar slut, på måndag börjar jobbet för han igen och jag och Freja blir ensamma här hemma =) Spännande, lite pirrigt och riktigt skönt och försöka få in lite rutiner och framförallt få en vardag igen.
Vi har iaf hunnit med två turer till Karlskoga och en till Örebro för lite shopping, och lilla Freja ligger så snällt i vagnen och sover. Ett riktigt charmtroll, är mest mamma som tröttnar fort på shoppingen nuförtiden. Men det suget kommer nog tillbaks det med så småningom. Annars har vi varit och hälsat på lite hos våra familjer, varit ute på mysiga promenader i solen och bara haft det allmänt mysigt och underbart här hemma. Njutit av varje dag tillsammans helt enkelt♥

Lilltjejen sover otroligt bra hittills och igår natt fick vi sova 5 timmar i sträck och därefter amma varannan, var tredje timme framåt morgonen. Jag har däremot varit vansinnigt trött i början av nätterna och det är väl ett tecken på att jag måste börja vila under dagarna. För så som det är i dagsläget sover jag bara under nätterna, och slocknar då med andra ord såfort jag lägger mig i sängen oavsett om klockan är 20.00 eller 23.00 =)
Har drömt jobbigt ända sen vi kom hem, att jag har Freja i sängen och inte hittar henne bland alla täcken och kuddar, gräver och letar men hon finns inte där men man hör hur hon ligger och gnyr och börjar bli hungrig. Och så vaknar jag och säger eller tänker, just ja hon ligger ju inte här utan i spjälsängen.. som en annan idiot. Och stackars Freja har fått ligga och gny lite extra för att mamma inte är riktigt med på noterna. Så tur att hon har sovit gott i sin egen säng brevid mig från start.
Hemska drömmar!

Nej nu ska jag nog krypa ner en stund till brevid Daniel medans Freja ändå ligger och sover =)
Sen är det frukost och långpromenad som står på schemat!

9 dagar gammal, REDAN

Herregud vad tiden springer iväg, idag har våran lilla Freja funnits i 9 dagar redan =)
Tiden går otroligt fort och man njuter verkligen av varje minut♥ Vi kan sitta och titta på henne i timmar och bara mysa och gosa, helt underbart! Och bara det att säga att vi nu är en familj,
känns fortfarande overkligt men gud så efterlängtat =)

Tänkte berätta lite kort om förlossningen och senare lägga ut en förlossningsberättelse (det är fortfarande många saker som vi inte har helt koll på, tider mm. och vad som hände när och hur och hit och dit) blir väl lätt så när det blir lite rörigt och inte som man trott.

Hursomhelst..
Förlossningen började bra, men framåt slutet när krystvärkarna hade kommit så började dom avta snabbt och bli väldigt oregelbundna och försvinna. Jag fick värkstimulerande dropp och det var i bott på slutet, men ändå hände det i princip ingenting. Vilket ledde till att läkaren fick dra ut Freja en bit med sugklocka, jag blev klippt och att jag fick krysta när läkaren sa till + att han och en till barnmorska var med och tryckte på magen. Inte det enklaste och man fick i princip krysta på ren vilja. Det tryckte ju verkligen på heeela tiden och det var bara till och vänta på att dom sa till.
Sen kom hon iaf ut och det var bara precis innan hon kom ut som hjärtljuden började bli lite dåliga, hon hade tydligen legat och klämt på navelsträngen lite. Jag fick upp henne på bröstet och kände på en gång att något inte var som det skulle eftersom hon var alldeles gråblå och inte skrek. Fort tog dom henne till ett akutrum brevid och det konstaterades att hon hade problem med andningen. Hon hade troligtvis svalt fostervatten med mekonium i och hade 48% i syresättning, så dom fick göra rent i lungorna och magen och ge henne syrgas.
Allt ifrån stunden efter att hon ut är som svart för mig, jag hamnade nog i någon slags chock och fattade varken ut eller in. Och det är ju knappast så att man kan springa efter eftersom moderkakan måste ut och man ska sys ihop. Så jag sa åt Daniel att gå in till henne, och han visste varken heller ut eller in för han ville inte lämna mig själv samtidigt som han också var orolig för Freja.
Jag hade ingen aning om hur någonting gick och låg mest och tänkte att det kommer inte gå vägen och en massa andra hemska tankar. Jag var nog inte så kontaktbar vid den tidpunkten, men hade en underbar barnmorska inne hos mig som försökte prata med mig och göra så det kändes lite bättre iaf.
Daniel sprang fram och tillbaks och rapporterade och sa att hon hade blivit stabilare nu men att dom var påväg från Örebro och att dom skulle ta med henne dit. Jag kommer ihåg att jag tjatade om att han skulle ta kort på henne, utifall att. Hemska tanke, och jag blir alldeles gråtfärdig nu när jag sitter och skriver om det.
Men man visste ju verkligen ingenting, om hur någonting skulle gå även fast hon var stabilare nu.
Jag ville bara att allt skulle vara klart så att jag kunde gå upp och göra mig iordning och åka efter till Örebro.
Dom fick trixa och dra ut moderkakan och jag hade även dropp så att livmodern skulle dra ihop sig ordentligt. Sen kom läkaren in och sydde ihop det som dom hade klippt upp och efter det ville dom att jag skulle äta lite innan jag gick upp och gjorde mig iordning.
Vilket jag då försökte med, fick i mig lite och sen gick jag och duschade. Dom proppsade på rullstol men jag ville gå, så jag visste att jag inte skulle tuppa av i i bilen in till Örebro. Vi gjorde oss iordning och packade ihop oss och åkte, vid den här tidpunkten var nog klockan närmare 23.00-00.00 nånting och Freja kom till världen 19:06.
Bilresan in var hemsk, man satt och tänkte tusen tankar och jag vet inte hur många gånger jag verkligen bad att allting skulle vara bra med henne när vi kom fram. Vi kom iaf fram sen och fick ett rum på BB som låg mittemot avdelningen som Freja låg på, avd. 35 Neonantalavdelningen. Efter det gick vi över och fick ÄNTLIGEN träffa Freja, Daniel hade ju sett henne flera gånger efter förlossningen när han sprang fram och tillbaks, jag hade bara fått se henne en snabbis på bröstet och sen i kuvösen innan dom åkte iväg med henne. Så jag var överlycklig, men fortfarande i chock över allt som hade hänt. Hon låg där i egen säng, utan syrgas eller någonting och andades och verkade må bra. Jag fick sätta mig och hålla henne och försöka amma, hon tog bröstet med amningsnapp den dagen och tittade mig rakt in i ögonen♥
Då kändes det verkligen underbart!

Ja sen gick vi över till BB och fick väl kanske 2-3 timmars sömn innan vi gick upp och gjorde oss iordning för att gå över och träffa Freja igen. Då när vi kom in låg hon och blev sondmatad och då flög hemska tankar upp igen över att hon hade blivit sämre över natten, men det visade sig att hon hade haft kvar en massa skit i magen och att dom var tvungen att spola rent och mata henne så.
Hjärtat är verkligen skört på en efter att något sånt här har hänt en, men jag lugnade mig fort när jag fick sätta mig med henne och amma som vanligt sen. Natten hade iaf gått bra för Freja och dom tyckte att vi kunde få ha henne på permission över på BB och tom ha henne över natten hos oss. Då kändes det tryggt för då var det ett tecken på att hon mådde tillräckligt bra för att vi skulle kunna få ha henne hos oss, åh vad lyckliga vi var över att äntligen få ha henne för oss själva och få känna att det är någorlunda normal BB-tid. Och att hjälpen fanns precis mittemot om det skulle vara något. Jätte skönt verkligen.
Så hela den dagen spenderades med massa närkontakt och att bekanta sig med Freja, amma och gosa och bara titta såklart. Och minsta lilla konstiga harkling fick ju hjärtat att sätta sig i halsen på en, usch vad rädd man var för att hon skulle få svårt att andas igen.
Men dagen/kvällen och natten gick bra och dagen efter valde vi att åka till BB i Karlskoga istället, för att dels få en natt till med Freja för att känna sig helt lugn och avslappnad innan vi åkte hem och dels för att få ett bra avslut där också. Med tanke på att det vart rörigt under och efter förlossningen.

Och efter den natten där, så åkte vi hem med våran Freja=) Som idag verkar må helt bra
Men det var ingen liten tjej vi fick, hela 4700g och 56cm lång. Jag säger bara, tur att jag inte visste det under förlossningen för då hade jag nog inte vågat ta i för kung och fosterland som jag fick göra.. hihi

Här är lite bilder från Örebro och Karlskoga:

Daniel och Freja inne i akutrummet på BB i Karlskoga.


Freja (väldigt trött och medtagen efter förlossningen) och jag, på Neonantalavdelningen.

En trött liten sumobrottare på BB i Örebro =)

En sovandes Freja i den söta sängen från Neonantal avdelningen.


Det första badet med pappa Daniel på BB i Karlskoga, och herregud så Freja njöt =) En riktig mysbebis

Avslutar med en sovande skönhet på BB i Karlskoga =)

Nu har jag suttit här på tok för länge, blir inte att man sitter här lika ofta eftersom vi har en stationär dator.. och såklart för att man hellre spenderar sin tid med att gosa och sitta och titta på en sovandes liten Freja =)
Ikväll får vi besök av Frejas mormor och morfar, så jag ska gå och hjälpa till lite i köket nu och duka fram och göra mysigt!

Freja

Här är vårat mirakel Freja


Hon fick en tuff start i livet men mår bra nu, det är allt som räknas
Vi börjar landa här hemma och jag har inte direkt någon större lust och sitta vid datorn och skriva när man kan gosa med världens mysigaste bebis.
Men ska försöka skriva ihop något lite senare om allt som har hänt, förstår att det är många som har varit oroliga.

+ dag 13

Det är konstaterat - jag har prutthumor
Haha, igår när jag skulle släppa en smygfis (man ska inte hålla inne på gaserna om man har en ond mage som mig) efter att vi hade varit inne på undersökning och var ensamma i rummet, så råkar det istället bli en brakare och jag dööör verkligen av skratt! Vilket såklart Daniel också hakar på och gör, sen slutar det med att jag inte kan sluta skratta och istället håller på och kissar ner mig.
Jobbig situation, för det lilla kisset jag hade i blåsan skulle nämligen användas till ett nytt urinprov. Så det var bara till och knipa och försöka hålla skrattet under kontroll. Hann få både ett och två skrattanfall innan jag äntligen kunde gå på toa och kissa. Herregud vilka pajaser vi är =) Mest jag då.. som har så låg humor!

Sen kom Daniel ut häromdagen och sa såhär:
"Jag tror jag skicka ett tackbrev till Katerina Janouch, och säga att hennes bok - Barnliv har varit till stor användning under min tjejs graviditet" Jag fattade på en gång vad han menade och började gapskratta, medans han fortsätter och säger "som fotpall inne på toaletten, det har varit en trogen vän" HAHAHA
Det är inte många sidor i den som har lästs, men som däremot har användts flitigt ändå =)
Han är för söt min karl♥
Det är tur han ger mig alla dessa härliga skrattstunder, har haft otroligt många skrattattacker under den här graviditeten och dom flesta är tack vare honom.. Du är underbar hjärtat!

+ dag 12

Ännu en vaken natt, började må skit igår kväll och fick tillbringa mesta tiden på toaletten. Gick inte att ligga ner så jag har mest varit uppe och vankat fram och tillbaks här hemma. Ringde in till förlossningen för och kolla så det inte skulle vara någon fara, men hon som jag pratade med lät lugn och sa att det förmodligen inte var något farligt och att man kan bli väldigt konstig i magen den sista tiden. Men att jag kunde ringa om jag var fundersam eller orolig, hon var jätte gullig. Så det kändes lite bättre, bebis har ju trots allt sparkat och bökat efteråt också
Man blir ju nojig för allt och ingenting nu, plus att jag verkligen mådde apa då. Stackars Daniel blev tom orolig för mig, jag huttrade och gick runt med balja och in och ut ifrån toaletten stup i kvarten. Såg inte alltför pigg ut kan jag tänka mig, men spy-illamåendet släppte efter att jag hade fått i mig en banan och vart uppe och gått en stund. Bara magen som krampade och gjorde ont mest hela tiden, och det kändes verkligen som att man hade en fotboll längst nere i magen, gick inte och röra sig och absolut inte och sitta.

Nu är magen inte lika orolig, men den är fortfarande spänd och det är svårt och vända sig och ta sig i och ur säng/soffan. Men konstigt nog känns alltid allting som bäst vid den här tidpunkten och man orkar upp och äta frukost iaf, kommer förhoppningsvis däcka i soffan nu efter frukosten.
Daniel stannade hemma ifrån jobbet idag, han har inte heller sovit en stund inatt typ. Stackarn, så jag hoppas han får sig några timmars sömn nu iaf. Känns skönt att man har en sån underbar pojkvän som tar hand om en och ALLTID finns där för en. Bara det att han stannar hemma ifrån jobbet för att jag mådde som jag gjorde igår och för att han vet att jag knappt tar mig i och ur sängen, och vill vara hemma och ta hand om mig då.. 
det är kärlek
Har iaf tid hos barnmorskan idag, så får vi se hur allting ligger till. Och nu är det bara två dagar kvar tills vi har tid inne på förlossningen och förhoppningsvis får lite mer information om vad som kommer hända härnäst.
Vi får försöka hålla humöret uppe dom här sista dagarna, för nu är det SNART dags att träffa våran lilla bebis! Oavsett om det kommer igång av sig själv eller vad det nu blir..

+ dag 11

Vilken natt, inatt har det inte blivit många timmar med sömn.
Har vaknat av att magen är stenhård och ond som bara den, kändes ordentligt långt ner i magen och ljumskarna ska vi inte ens tala om. Har försökt vända mig, utan att nederdelen av kroppen ska bli liggandes kvar i sängen. Gått upp, nästintill grinat och jaa försökt hålla andningen igång. Höll på att huttra ihjäl mig några ggr till toaletten också, för att sen svettas som en gnu resten av natten.. Herregud, ska det inte hända något på riktigt snart?
Det kan iaf inte ha berott på gaser och att jag åt lite glass igår, det måste ha varit förvärkar.
För kramper känner man ju igen vid det här laget, och det där var något nytt.

Drömde massa konstigt samtidigt som jag hade sådär ont och somnade och vaknade. En helknasig natt, och jag kommer ihåg att jag sa till Daniel att nej nu måste det vara något som börjar hända, annars blir jag tokig.
Det tar på krafterna minsann och vara vaken så mycket på nätterna och ha värk, och sen att allting i princip är som vanligt när man vaknar på morgonen. Tråkigt, för jag tar gärna den värken jag hade inatt + bra mycket mer om jag bara vet att det sätter fart så vi får träffa våran bebis♥
Annars har bebis varit väldigt livlig nu på morgonen, vilket inte hör till vanligheterna. Bebis brukar mest vara lugn och knappt göra ett ljud av sig från sen kväll/natt fram till lunch typ. Men idag har det varit liv i luckan sen jag klev upp vid halv nio.. lite konstigt, men väldigt mysigt! =)
Slipper man gå och oroa sig för det som man alltid får göra annars om mornarna.. fram tills det att man känner en buff eller en liten fot!

Jag hoppas innerligt att det sätter fart snart, och att dom här senaste dagarna har varit små förberedelser för bebis och ta sig ut. KOM UT, vi vill träffa dig NU!♥

+ dag 10

Och fortfarande ingen bebis, trodde faktiskt ärligt att det var något på g igår. För under dagen i flera timmar hade jag otroligt mycket mensvärk och för varje gång jag fick en sammandragning kändes mensvärken ännu mer, måste med andra ord ha varit förvärkar då.. Eller? Har känt av mensvärk tidigare under någon period sådär av dagen, men det har också släppt + att det inte alls har varit lika tätt med sammandragningar då. Trodde kroppen skulle gå i tusen bitar varje gång jag rörde mig igår, stånkade och stönade och ujade mig mest hela tiden. Men sen när jag hade kommit upp och varit uppe i någon timme kändes det bättre.. mycket märkligt!
Natten var iaf inte rolig, för det gick verkligen inte att ligga bekvämt på något sätt dom första timmarna och det var inte långt ifrån tårarna när man skulle upp på sängkanten och sen ta dom första stegen på benen. Usch!

Imorse kändes det iaf bättre när jag vaknade, men då vart man ju såklart lite ledsen över att det inte hade lett till något mer. Vill ju så himlans gärna att det ska komma igång av sig själv och att vi ska få träffa våran bebis♥
Så idag har vi iaf haft en riktig slapparmorgon i sängen, och sen tog vi en promenad runt samhället.. jobbigt värre trodde jag skulle kissa på mig konstant, haha Plus att det värkte i ljumskarna, men det var riktigt skönt med frisk luft. Efter det la vi oss och sov en stund, och nu känner jag mig helt mosig, varm och knäpp.
Var nog blåsten som tog lite för hårt på öronen, men nu har jag iaf fått frisk luft så det räcker för idag =)
Ska vanka runt lite här hemma och försöka få bukt på ljumskarna innan familjen Heikkilä/Åberg kommer hit för en myskväll med pizza och film!

+ dag 9

Besöket på Pilgården gick bra även idag, blodtrycket 135/85 var inte lika högt som förra gången och spåret av äggvita var visst ingen fara heller. SKÖNT! Nu är det bara och vänta och se om det kommer någon bebis i helgen eller om det blir kontroll på måndag igen.. Spänningen stiger här hemma minsann =)

Annars då?
Jo här hemma trycker det på mest överallt tycker jag, är man inte kissnödig så känner man sig skitnödig.. haha
Rolig information, men det är ju så det känns mest hela tiden. Och såklart en massa sammandragningar på det.
Ska man ut någonstans så tar det tid, först kissa innan man klär på sig.. sen när man väl har satt sig ner för och försöka sätta på sig strumpor eller skor.. ja då kommer sammandragningarna och man blir genast dunderkissnödig igen. Så då är det bara och resa på sig och gå in på toan IGEN och försöka kissa lite. Sen in och ut ur bilen = sammandragningar = kissnödig, vilket leder till att man får gå runt och försöka tänka på att man INTE är kissnödig igen. Världens minsta blåsa lär man ju ska ha, och herregud så fort det fylls på.
Det är ett rent helvete och göra fler än ett ärende just tack vare det.
Och råkar man då få ett skrattanfall (som man såklart jämt får när man är som kissnödigast) då är det inte nådigt =) Då är det bara till och knipa och absolut inte titta på Daniel som försöker göra sig roligast i världen bara för att han vet att jag skrattar ihjäl mig i såna situationer. Men har man klarat sig såhär länge utan att kissa ner sig så får man väl hoppas att man slipper vara med om det, för gud så pinsamt. Jag skulle nog ärligt talat dö..
Det är som sagt inte bara och vara gravid såhär framåt slutet =)

Den här dagen blir nog lugn, ska se om jag kan pyssla ihop något bra innehåll till ramarna jag målade till barnrummet. Ska försöka ta lite kort där inne också =) Men först en vilopaus på soffan med kisserna

Bebis i STOR mage♥

Vi tog några snabba bilder igår, och herregud så STOR magen är!
Se bara här och jämför.. hihi


v.14 - 13+2

v.28 - 27+5

v.42 - 41+0

Den är verkligen enorm =) Nu finns det minsann inte mycket plats över för bebis i magen, så dags och komma ut och mysa med mamma och pappa♥

+ dag 8

Och nu får det vara slut på gottandet för min del. Den senaste veckan har varit helgalen när det gäller sötsug, har det inte varit baksaker så har det varit godis eller glass.. inte konstigt att magen mår skit.
Dumma mig!
Så from nu ska jag försöka äta bättre så magen hamnar i balans, om det nu är möjligt när man är över 41 fulla veckor gången =) bebis är ju inte direkt liten längre och det rosslar och låter som ett bubbelverk i magen såfort man får en ynka fis, haha
Lite skämmigt, så nu får det helt enkelt bli andra bullar!

-

Annars är det faktiskt helt okej att gå på övertid, visst man gör ju hellre tusen olika saker istället för att bara sitta och LÄNGTA och LÄNGTA.. för man gör ju egentligen ingenting annat, än och längtar♥
Det är mest ryggen, magen och ljumskarna som tar stryk och ibland vill man bara sätta sig och gråta för att man inte kan göra vanliga saker som att ta sig ur sängen/soffan utan att det känns som att kroppen ska gå av, böja sig ner och ta upp något som har ramlat. Eller ens ta på sig strumporna, vissa dagar går det.. andra inte alls.
Då känner man sig lite ynklig, men tur man kan knalla runt utan strumpor hemma, och att det får ta tid att ta sig ur sängen/soffan =)
Och framförallt att man har en sån gullig karl som hjälper en med alla såna där saker då han är hemma!


Nu är det inte ens en vecka kvar tills vi ska på kontroll på förlossningen, då dom ska göra ultraljud m.m för och se hur bebis har det i magen och sen ta ett beslut om man ska bli igångsatt eller få gå några dagar till. Förhoppningsvis har bebis tittat ut innan dess, men nu är det iaf inte långt kvar till den dagen iaf. Och då vet man ju iaf liite mer om vad som kommer att ske och ungefär hur länge det kommer dröja innan vi får träffa DIG =)

+ dag 7

Idag har vi gått en vecka över tiden, och för tillfället känner jag mig lite vimsig. Vet inte om det beror på en sockerchock eller något, smaskade nämligen i mig resten av godiset från i förrgår.. i brist på annat =) haha
Får nog gå och ta mig ett glas nyponproviva och se om det blir bättre.

Vädret är underbart ute idag, ska ta med mig Daniel på en promenad sen direkt efter hans jobb. Mysigt!
Annars är det lugnt här, bebis rör sig och bökar lite i magen♥ och sammandragningarna kommer och går.

Tänkte jag skulle uppdatera listan nu, var ett tag sen.. så här kommer den
:
9 januari - Jessa
11 januari - Bosse
12 januari - Jan
14 januari - Andreas & Kusin Sandra
15 januari -
Jag
17 januari - Tove
18 januari - A-M

19 januari - Mamma
20 januari - Kusin Stina
21 januari - Sandra
22 januari - Magnus, Erika & Tessan
23 januari - Moster
24 januari - Robin & Daniel
26 januari
- Emma
28 januari - Pappa & Mona
29 januari - Emilio (klart lilleman ska vara med och rösta.. hihi) & Annica
2 februari - Mormor & Morfar 
3 februari - Camilla

Inte många datum kvar nu minsann, dagens och morgondagens =)
Nu ska jag ta mig en tupplur innan jag fortsätter med lite pyssel till barnrummet.
Ikväll ska jag även se till och ta lite nya bilder på magen, så ni får se hur STOR den är.. hihi

Längtan

efter bebis såklart, heeela tiden♥ men jag har också en enorm längtan efter våren!
Har försökt göra det lite mer vårigt i vardagsrummet med lite färg, känns lite bättre nu iaf.



Ljust och fräscht med lite färg, längtar tills man kan fortsätta inreda uteplatsen..



Vaggan fick en plats i vardagsrummet, och väntar nu spänt på att lilla bebis ska komma hem ♥

+ dag 6

Inte så mycket roliga inlägg här för tillfället..
vi går mest här hemma och försöker hålla oss sysselsatta och VÄNTAR! såklart =)

Idag var vi en sväng till Pilgården och träffade barnmorskan, blodtrycket låg på 130/90 så undertrycket hade ju iaf inte gått upp något. Fanns lite spår av äggvita, men ingenting att vara orolig för sa barnmorskan. Bebis hjärta slog på fint♥ och magen hade minsann växt. Hela 38 cm mätte den nu!!! Helt sjukt, den kommer spricka vilken dag som helst, jag lovar det känns som det iaf. Och såklart har jag fått en bristning som går rakt i mitt ärr efter blindtarmen, stramar och kliar sådär lagomt skönt.. klag klag!

Men har iaf haft mycket mer sammandragningar under dom senaste dagarna, så vi håller tummarna för att det snart är på g! =) Om inte har vi ju 3 undersökningar att se fram emot inom loppet av en vecka, wihuu.
Men det är ju bra att dom håller koll på en.. men skönast vore ju om bebis ville titta ut och må bra så vi slipper alla dessa undersökningar hit och dit! Så KOM UT lilla hjärtat

Nu ska jag slänga omkull mig på soffan en stund och sen ska jag sätta mig och sy kappor!

RSS 2.0