5:e oktober - Det du

Idag tog jag ett bett i det sura äpplet minsann, och gav mig ut och sprang.
Jaa, ni läste rätt =)
Och det kan jag ju säga, det har jag inte gjort frivilligt en enda gång sen skoltiden, inte ens då gjorde jag det frivilligt.. haha Så jag känner mig måttligt stolt måste jag säga. Även om det bara var 2,6km
Så sprang jag iaf hela biten, gick bara några meter i början för att släppa förbi en annan joggare =)
Och sen var jag död, men nu känns det okej igen. Så det får det bli fler gånger, härligt när man känner så!
Det kändes inte alls lika jobbigt som jag kom ihåg att det var ifrån skoltiden, då tyckte jag det var pest och pina för varje meter som gick och det kändes som att lungorna skulle spricka då. Nu flöt det på på ett annat sätt, och jag undrar om det inte har och göra med att jag andas på ett annat sätt nu än då. Efter förlossningen, för då var man ju tvungen och andas ordentligt genom värkarna och nu kändes det iaf enklare med andningen och det kändes inte som att jag skulle dö under tiden jag sprang. Mer efter, haha
Och jag är ju tiotusen gånger mer otränad nu än vad jag var på den tiden.
Men jag vet inte, eller så har jag väl fått ett mer tamefan i mig sen jag födde barn =)
Nu gäller det bara att hålla i så att dom där jäkla extra kilona försvinner någongång, för dom har ju inte försvunnit av sig själv hittills, så det är nog inge idé och sitta och hoppas på det längre.. haha


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0